Archive | Insecurity RSS feed for this section

Smink (plus och minus)

6 Feb

Smink. Jag fick inte använda smink innan jag fyllde 15, och som den snälla flicka jag var så försökte jag aldrig använda det innan den där speciella födelsedagen. Jag ville ha på mig smink på min konfirmationsdag (14 år gammal) men jag trodde att jag helt enkelt inte fick. Min mamma sade senare att jag hade fått, bara jag frågat.

I högstadiet hade vi en tjej i min klass som var tidigt utvecklad och fick experimentera med smink och kläder. Jag liksom inte avundsjuk på henne, hon var öppen, free-spirit, trevlig mot alla och jag var mest fascinerad av henne. Hon gjorde vad hon ville och kände sig tillräckligt fri att experimentera med kläder och smink och skapade sin egen stil.

Jag hade aldrig modet att experimentera med mitt utseende. Men stort tack till min kompis Maria så började våra 15-åriga versioner av oss själva experimentera med gul och röd ögonskugga, ton av svart make-up och mörka nagellacksfärger. Vi hade korta kjolar och tjocka strumpbyxor, slips och svart skjorta och hårspray och stora sjalar. Hon lärde mig att smink är kul, ett sätt att se annorlunda ut och känna sig annorlunda i olika sammanhang. Att använda smink lär dig mer om ditt ansikte och hur du ser ut. Och jag lärde mig att gilla min näsa med knölen 🙂
(Den här bilden är från när vi var på en FN-fast på Kalmars Nation i Uppsala när vi var 18.)

MariaHanna

En gång läste jag i en tidning att kvinnor är för det mest ok med sitt ansikte för att de ser det i spegeln så mycket och är vana vid det. En accepterar det. Det kanske skulle vara något att pröva med våra nakna kroppar?

I alla fall, ett problem med smink är de två signaler samhället sänder oss: 1) Kvinnor skall se naturliga ut och 2) Kvinnor skall vara vackra.

Vad betyder det? Det betyder att kvinnor skall ta hand om hur de ser ut, vara medvetna om sina ansikten och “se bra ut”. MEN på samma gång skall kvinnor se naturliga ut och INTE “fake”, alltså att andra människor inte skall se att de har på sig smink.

Vem har inte hört någon snubbe säga “Jag gillar när du ser naturlig ut” och på samma gång insett att han inte menar när jag inte har på mig något smink alls. Nej, jag borde ha på mig smink på ett “naturligt” sätt. “Naturliga” färger som helt enkelt får mig att se ut som en lite bättre version av mig själv.

Näe, inte ok. Ha på dig det smink DU vill ha, var inte rädd för att experimentera med ditt utseende. ELLER ha inte på dig smink alls om du vill, gör som du vill. DU bestämmer vad som är naturligt för dig, och det är DU som bestämmer om dig.

YA LOOK GOOD. 

PS. Jag har på mig grön mascara och grön eye-liner idag. Du vet, för att sätta lite färg och krydda på tillvaron. Plus att det matchar min gröna klänning. BOOM LIKE A BOSS.

Advertisements
14 Jan

Av någon anledning så säger andra människor till mig att le ibland. Det händer ibland när jag är arg, besviken eller ledsen. Alltså situationer när jag VERKLIGEN inte vill le. Det kan hända annars också, som ett hejdå i ett mail eller dylikt. Vet du vad som händer när personer säger till mig att le? JAG BLIR FÖRBANNAD!

Grejen är att jag är medveten om att jag framstår som sur/arg/ledsen/eller helt enkelt inte intresserad av att le. Att bara le helt random kommer inte att få den här känslan att försvinna bara sådär, det får mig bara att känna mig som en ytlig, dum person, som bara genom att le kan få all världens problem att försvinna. Don´t mess with me.

Mitt normala fejs. 

Ja, jag VET att om man ler så blir man automatiskt lite gladare och mår lite bättre, och att ett tvingat leence är bättre än inget pga det, men jag VILL INTE le när någon säger till mig, för det är min egen jävla rätt att bestämma mig för när jag skall le och när jag inte skall det! Säg inte till mig vad jag skall göra! (OBS treårstrots på det)

Den andra grejen här är att kvinnor förväntas att le mer, och göra också det mer än män. En person som ler upplevs som mindre hotfull, och jag tror att detta har att göra med varför kvinnor förväntas le mer än män. Vi ler när vi träffar nya människor, när någon gör oss en tjänst, när vi ser barn/kattungar/serier (eller det är i alla fall meningen att vi skall göra det). Det förväntas liksom aldrig att män ler. De kan leva sina liv utan att le, och vara ansedda som normala människor, medan kvinnor som inte ler “tillräckligt” ses som tråkiga, aggressiva, konstiga eller icke-feminina.

HERREGUD! Säg inte till mig vad jag skall göra, och förvänta dig inte att jag skall le när någon SAGT TILL MIG att göra det. Då kommer jag att göra det ännu mindre. Att le är på ett sätt att be om att bli accepterade och för tillfället övar jag mig på att inte le. (Kolla bara på min profilbild för den här bloggen).

(MEN ett leende i rätt situation kan ändra allt. Få en annan person mindre aggressiv, ett utmärkt sätt att ta kontakt med någon du är intresserad av och också att ge till en person som förtjänat det. Så jag håler tillbaka mina leenden när de bara komme automatiskt.

I guess you´re ok...
Du är värdig!

Du är snygg när du ler OCH när du inte ler.
Hanna

Verklig skönhet

14 Jan

Nu skall jag försöka fortsätta blogga här på svenska. Jag är mer aktiv på:
wipitblog.wordpress.com
där jag skriver på engelska. MEN jag anar att det är lättare att nå ut till svenskar på svenska.

Jag skall försöka översätta blogginläggen från wipitblog till den här bloggen. Under tiden, här kommer en video om verklig skönhet:

Se och njut!

Hanna